När den anställde slutar – erfarenhet eller företagshemlighet?

Säljaren som kan alla kunder säger upp sig. Utvecklaren som byggt hälften av systemet går till en konkurrent. Produktionsteknikern startar eget i samma bransch. Frågan som arbetsgivaren ställer sig är alltid densamma: vad får de ta med sig?

Svaret har två delar, och de blandas ofta ihop. Det första är att den anställde får ta med sig sin erfarenhet – det är inte arbetsgivarens. Det andra är att det som verkligen är företagets hemligheter fortfarande är skyddat, och att skyddet sedan den 1 januari 2026 är skarpare än förut. Den som olovligen utnyttjar eller röjer en teknisk företagshemlighet som den fått del av i sin anställning kan nu dömas till fängelse. Tidigare var straffet knutet till att någon skaffat sig informationen olovligen.

Erfarenheten följer med människan

Var går gränsen? Arbetsdomstolen har uttryckt den så här: företagshemligheter är lätta att föra över, medan yrkesskicklighet bara kan föras över mellan människor med tid och ansträngning.

En ritning, ett recept, en källkod eller ett kundregister med kontaktpersoner och priser kan lämnas till en ny medarbetare och användas samma dag. Det är företagets. Säljarens känsla för vilka kunder som köper i december, ingenjörens omdöme om vilken lösning som brukar hålla, projektledarens sätt att driva en upphandling – det tar år att bygga upp och följer med den som har det. Det är personens.

Uppgifter som var för sig är ofarliga kan bli hemliga när de sätts samman. Varje kundnamn kan vara känt, men den sammanställda listan är värdefull.

Domen där det sades, från februari 2020, visar gränsen i praktiken. Flera anställda hos ett företag med en webbtjänst för kemikaliehantering lämnade och byggde en konkurrerande tjänst som liknade originalet. Det räckte inte för ansvar. Det som syntes för kunderna i tjänsten var inte hemligt, och det de anställda kunde om hur ett sådant system bör fungera var deras eget yrkeskunnande. Men en av dem hade strax innan han slutade gjort hela kunddatabasen tillgänglig för sig själv på externa mejlkonton, och ett trettiotal av kunderna kontaktades sedan av det nya bolaget. Han och bolaget förklarades skyldiga att ersätta skadan och förbjöds vid vite att använda databasen. En säljare som efter avgången ringde kunder han hade i minnet blev däremot inte skadeståndsskyldig. Företaget hade inte hållit vilka kunderna var hemligt – kundnamnen stod till och med på namnbrickor vid företagets kundträffar. Det var den sammanställda databasen som var hemlig, inte de enskilda namnen.

Skyddet kan också gälla äldre material. En banks tio år gamla kreditinstruktion har bedömts vara en företagshemlighet, och Högsta domstolen har ansett att en affärsidé om datorer i skolundervisningen kunde vara det.

Skyddet kräver att du gjort något

Det tredje kravet är det som lätt fäller arbetsgivaren. Informationen är bara skyddad om företaget har vidtagit rimliga åtgärder för att hålla den hemlig. Av kommentaren framgår att det inte räcker att själv låta bli att sprida den, och inte heller att de anställda borde förstå att den är känslig. En arbetsgivare som är helt passiv har inget skydd.

Kraven är inte höga. Det kan räcka med instruktioner om hur hemlig information ska hanteras, eller att viss information bara är åtkomlig för den som fått behörighet. För information som uppenbart är skyddsvärd, som en ritning eller ett recept, sätts kravet lågt. För sådant som mindre självklart är hemligt krävs mer. Den arbetsgivare som vill kunna gå till domstol behöver alltså kunna visa vad som gjordes – innan någon slutade.

Under anställningen: lojaliteten gäller

Så länge anställningen pågår är den anställde bunden av sin lojalitetsplikt. Utnyttjar eller avslöjar den anställde en företagshemlighet, och förstod eller borde ha förstått att den var hemlig, blir han eller hon skadeståndsskyldig. Det gäller även om det sker av slarv.

Att ta med sig material är inte alltid ett angrepp. Kommentaren skiljer på två fall. Den som kopierar dokument för att underlätta sitt eget arbete skaffar sig inte en företagshemlighet i lagens mening, även om det sker mot arbetsgivarens instruktioner. Den som tar hem dokument eller kopior för att behålla dem som sina har däremot skaffat sig hemligheten olovligen. Har arbetsgivaren uttryckligen förbjudit att material tas från arbetsplatsen, och finns det kvar hos den anställde efter att anställningen upphört utan godtagbar förklaring, talar det för det senare.

Efter anställningen: huvudregeln är frihet

När anställningen upphör upphör också lojalitetsplikten. Den som slutat får som huvudregel använda den kunskap han eller hon fått, och för att den tidigare arbetsgivaren ska kunna kräva skadestånd för att företagshemligheter utnyttjas eller röjs efteråt krävs synnerliga skäl. Utan synnerliga skäl är utnyttjandet inte ens ett otillåtet angrepp, och kan då inte heller stoppas med ett förbud.

Kommentaren beskriver när synnerliga skäl finns:

• den anställde tog anställningen för att komma över hemlig information,
• den anställde förberedde redan under anställningen att föra över information till en konkurrerande verksamhet,
• hemligheten utnyttjas med hjälp av hemlig dokumentation, till exempel en ritning eller en teknisk förebild,
• den anställde hade en särskild förtroendeställning, som vd, produktchef eller forskningschef.

Åt andra hållet talar att den anställde själv har tagit fram hemligheten hos den tidigare arbetsgivaren.

En sak kräver inga synnerliga skäl: den som efter anställningen ombeds lämna tillbaka dokument med företagshemligheter, men behåller dem för att göra dem till sina, kan bli skadeståndsskyldig ändå. Arbetsgivaren och den anställde kan också avtala om tystnadsplikt även efter anställningen, men ett sådant avtal kan jämkas om det går för långt.

Vad man kan dömas för

Straffansvaret följer tre spår.

Företagsspioneri. Den som med uppsåt och olovligen skaffar sig tillgång till en företagshemlighet kan dömas, även om han eller hon aldrig använder den. För en anställd gäller det information som ligger klart utanför arbetsuppgifterna. Den som kopierar sådant som han eller hon redan har tillgång till i arbetet är inte spion: Högsta domstolen har ansett att en anställd som kopierat datadisketter han hade tillgång till i tjänsten inte gjorde sig skyldig till företagsspioneri.

Den nya regeln om tekniska hemligheter. Förut kunde bara den straffas som skaffat sig en hemlighet han eller hon inte fick se. Sedan årsskiftet kan även den som fick se hemligheten i sitt vanliga arbete, eller i en affärsförbindelse, dömas – om han eller hon med uppsåt och utan lov använder eller sprider en teknisk företagshemlighet. Att få läsa ritningen på jobbet är tillåtet; att ta den till en konkurrent är det inte. Med teknisk menas information som används för att tillverka, utföra eller utveckla en vara eller tjänst – till exempel ritningar, recept, källkod, algoritmer, forskningsresultat och tillverkningsprocesser. Kundlistor, priskalkyler, marknadsundersökningar och affärsplaner omfattas inte av den nya regeln. För dem gäller skadestånd och förbud som förut – och den som skaffar sig dem olovligen kan fortfarande dömas för spioneri. Regeln gäller också konsulter och bemanningspersonal som arbetar under liknande former som anställda.

Ringa fall är inte straffbara, och här syns samma grundtanke som i skadeståndsreglerna. Av kommentaren framgår att den som har slutat som utgångspunkt får använda sin kunskap, också sådan som innefattar företagshemligheter, och att gärningar efter anställningen bara i vissa fall är så klandervärda att de inte är ringa. Det gäller särskilt den som tog anställningen för att komma åt informationen, eller förberedde en överföring till en konkurrent medan han eller hon fortfarande var anställd. Ju längre tid som gått sedan anställningen upphörde, desto mindre klandervärt.

Den som tar emot. Även den som tar emot en företagshemlighet och vet att den kommer från spioneri, eller en teknisk hemlighet som röjts olovligen, kan dömas. Det träffar den nya arbetsgivaren eller kompanjonen som vet var informationen kommer ifrån.

Straffet är böter eller fängelse i högst två år, och för grova brott fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Försök och förberedelse är också straffbart.

Den som anställer från en konkurrent

Även den nya arbetsgivaren kan bli skadeståndsskyldig, om den skaffar sig eller utnyttjar en företagshemlighet som den förstod eller borde ha förstått hade angripits i ett tidigare led – av den nyanställde eller av någon annan. Av kommentaren framgår att omständigheterna vid en nyanställning kan vara sådana att arbetsgivaren bör förvissa sig om att den anställde inte betett sig så att han eller hon kan bli ansvarig mot sin förra arbetsgivare. Ett förbud vid vite kan riktas mot den som utnyttjar en sådan hemlighet även i god tro. I undantagsfall kan domstolen i stället låta den nya arbetsgivaren fortsätta mot en skälig ersättning – men bara om den inte kände till och inte borde ha känt till att hemligheten var olovligt åtkommen när den började använda den, om ett förbud vore orimligt hårt och om hemligheten inte sprids vidare.

I domen om kunddatabasen var det det nya bolaget som fick svara för skadan när någon som arbetade där använde uppgifterna i dess verksamhet. Som arbetsgivare bär du alltså risken för vad den nyanställde tar med sig och använder i ditt namn.

Vad det kostar

Skadeståndet ska ersätta den skada angreppet orsakat, och domstolen får ta hänsyn även till innehavarens intresse av att hemligheten inte angrips. Beloppet kan beräknas utifrån vad angriparen sparat, eller vad det hade kostat att köpa rätten att använda informationen. Riktmärket i kommentaren är att det aldrig ska bli lönsammare att ta en annans hemlighet än att köpa den. Skadestånd kan sättas ned, framför allt för anställda – men knappast för den som hade en ledande ställning eller själv tjänat pengar på hemligheten. Har en anställd bara av slarv kommit över en hemlighet bör skadeståndet mot arbetsgivaren som regel falla bort.

Domstolen kan förbjuda fortsatt utnyttjande vid vite – redan innan målet är avgjort om det finns sannolika skäl, och redan innan något hänt om ett angrepp är nära förestående. Material som innehåller hemligheten kan behöva lämnas tillbaka eller förstöras. Skadestånd kan bara krävas för skada som uppkommit de senaste fem åren innan talan väcks, och ett förbud måste begäras inom fem år från att du fick eller borde ha fått veta om angreppet.

Ett undantag är viktigt att känna till: information om brott eller andra allvarliga missförhållanden är inte en företagshemlighet, och den som avslöjar sådant för en myndighet eller offentligt kan som regel inte göras ansvarig.

Det här bör du göra

Bestäm vad som faktiskt är hemligt, och skriv ned det: ritningar, källkod, recept, kundregister, kalkyler. Begränsa åtkomsten till dem som behöver den, och ge skriftliga instruktioner om hur materialet får hanteras och om det får tas från arbetsplatsen. När någon slutar: begär tillbaka dokument och utrustning skriftligt, stäng behörigheter samma dag och dokumentera vad som lämnats tillbaka. Är informationen särskilt känslig, överväg ett avtal om tystnadsplikt som gäller efter anställningen – men räkna med att det kan jämkas om det går för långt. Och när du själv anställer någon från en konkurrent: be om en skriftlig försäkran om att inget material från den tidigare arbetsgivaren följer med. Innehållet här är generellt, och en bedömning i det enskilda fallet kräver rådgivning.

Informationen är generell och utgör inte juridisk rådgivning för din specifika situation. Innehållet är granskat av jurist.