Körde på en kollega utan sikt framåt – avskedet höll, utan skriftlig varning

Det Arbetsdomstolen slog fast

Att i det här fallet köra truck utan fri sikt framåt, i trånga gångar, och köra på en arbetskamrat bakifrån var grovt vårdslöst – och ett så allvarligt brott mot anställningsavtalet att bolaget hade laga grund för avsked. Det gällde "oavsett om" föraren tidigare fått synpunkter på sin körning eller inte. Regeln om fri sikt framåt är, med domstolens ord, "en självklarhet för att förhindra att påkörningar av t.ex. arbetskamrater sker".

Domen (AD 2026 nr 61, meddelad den 9 september 2026) är enhällig, och Arbetsdomstolen är sista instans. Den ändrar en tingsrättsdom som gått rakt motsatt väg på samma fakta och samma övervakningsfilm. Det är i mellanrummet mellan de två domarna som lärdomen för arbetsgivare ligger. Domen är inte en ny regel om att "självklara" föreskrifter aldrig kräver varning; bedömningen av personliga skäl är fortfarande en helhetsbedömning i det enskilda fallet. Den är ett tydligt exempel på hur tungt allvaret i en enstaka säkerhetsöverträdelse kan väga i den bedömningen.

Det här hände

Den 30 maj 2024 lyfte en truckförare på TD SYNNEX Sweden AB:s lager i Jordbro en pall, backade några meter, svängde och körde sedan framlänges med lasten framför sig. Lasten skymde sikten. Han körde omkring tio meter på omkring sju sekunder. En arbetskamrat steg fram från sidan – delvis utanför det gulmarkerade gångområdet, som var blockerat av blå plastbackar – och blev påkörd bakifrån. Han föll handlöst och trycktes flera meter framåt mot annat gods innan trucken stannade. Arbetskamraten blev inte allvarligt skadad.

Händelsen fångades på ett cirka 16 sekunder långt övervakningsklipp som båda domstolarna har sett.

Truckföraren hade arbetat på lagret sedan 2011 som plockare, packare och truckförare, med körtillstånd som förnyats varje år. Den 18 juni 2024 – nitton dagar efter olyckan – avskedades han. Bolaget angav att han grovt och medvetet brutit mot säkerhetsreglerna och orsakat personskada.

Vad som fanns i pärmen

Bolaget hade gett föraren en skriftlig erinran den 10 januari 2024 – för att han tagit en truck i bruk utan daglig säkerhetskontroll, inte fyllt i kontrollkortet och inte städat. I erinran stod att han riskerade uppsägning eller avskedande om han fortsatte bryta mot ordningsreglerna. Erinran gällde alltså inte hur han körde.

Bolaget uppgav också att lagerchefen och teamledaren muntligen sagt till honom om körsättet vid tre tillfällen i maj. Föraren förnekade det, men medgav att teamledaren i maj sagt åt honom att vara försiktig. Tingsrätten fann att utredningen gav "ett starkt stöd" för att arbetsledningen vid några tillfällen våren 2024 gett honom muntliga reprimander för hur han körde – men det blev inte utrett hur orden föll, eller om det klargjordes för honom hur allvarligt bolaget såg på saken. Lagerchefens uppgift att föraren "rätt frekvent" kört med skymd sikt fann tingsrätten "närmast skissartad" och för oprecis för att visa att det var ett återkommande problem. Fem mejl från 2019–2021 om annat – stämpling, packning, fimpar, kontrollkort – spelade ingen roll för bedömningen.

Tingsrätten: avskedet ogiltigt

Solna tingsrätt fann att körningen var vårdslös, "obetänksam och nonchalant" och i strid med bolagets föreskrifter – något det fanns "skäl att se med allvar" på. Men den var inte avsiktlig, sträckan var kort, hastigheten inte anmärkningsvärd och det blev inga egentliga skador.

Avgörande blev historiken. Det var inte visat att körsättet var ett återkommande problem, inte visat att bolaget uttryckligen klargjort att anställningen stod på spel, och på mer än tio år hade han aldrig fått en tydlig, skriftlig varning eller erinran om sitt sätt att köra truck. Tingsrätten skrev:

"Ett enkelt sätt att fästa arbetstagarens uppmärksamhet på att arbetsgivaren lägger stor vikt vid frågan är att ge denne en erinran eller varning eller liknande. Lämpligen – inte minst för att vara tydlig inför arbetstagaren och för att säkra bevisning – görs denna varning eller tillrättavisning skriftligen."

Slutsatsen blev att det varken fanns laga grund för avsked eller sakliga skäl för uppsägning. Bolaget dömdes att betala 125 000 kr i allmänt skadestånd och 523 124 kr i ekonomiskt skadestånd (17 månadslöner à 30 772 kr) – sammanlagt 648 124 kr – samt rättshjälpskostnader på 115 268 kr.

Förarens två invändningar föll. Att trucken inte gick att backa med industripallar motsades av vittnen, av besiktningen efter olyckan och av filmen – han backade ju först. Att ledningen sett mellan fingrarna med reglerna var ord mot ord; tingsrätten fann det "rimligt att han kan ha uppfattat" att reglerna inte alltid tillmättes den betydelse bolaget hävdade, men inte att någon godkänt körsättet. Skyddsombuden hade talat om "tunnelseende" och om produktivitet före säkerhet.

Arbetsdomstolen: grovt vårdslöst, oavsett varning

Bolaget överklagade. Arbetsdomstolen delade tingsrättens bild av vad som hänt: föraren kände reglerna och var inte tvungen att köra framlänges. Men domstolen bedömde allvaret annorlunda. Gångarna var trånga, det stod staplar av backar på gångområdena, hastigheten var "förhållandevis hög", kollegan kördes på bakifrån, "föll handlöst" och "trycktes flera meter framåt".

Om själva regeln skrev domstolen:

"Parterna är emellertid ense om att en truckförare ska ha fri sikt framåt när en truck körs. Det måste, enligt Arbetsdomstolens uppfattning, anses vara en självklarhet för att förhindra att påkörningar av t.ex. arbetskamrater sker."

Och om varningen:

"Oavsett om [truckföraren] tidigare fått några synpunkter på sitt sätt att framföra truck på arbetsplatsen eller inte, anser Arbetsdomstolen, till skillnad från tingsrätten, att det var grovt vårdslöst av [honom] att köra truck på det sätt han gjorde utan sikt framåt, vilket medförde att han körde på sin arbetskamrat."

Det var "ett så allvarligt brott mot anställningsavtalet att bolaget hade laga grund att avskeda honom". Arbetsdomstolen ändrade tingsrättens dom och avslog förarens talan.

Vad lagen säger

Avsked, 18 § LAS. Avskedande får ske om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Av lagkommentaren framgår att avskedanden enligt motiven ska begränsas till de flagranta fallen – avsiktliga eller grovt vårdslösa förfaranden som inte ska behöva tålas i något kontraktsförhållande. Uppsåt krävs alltså inte. Lagkommentaren nämner också att ett enstaka grovt oaktsamt brott mot rutinerna ibland kan räcka (AD 2001 nr 35, där avskedande godtogs av en postkassörska som vid ett tillfälle betalat ut 580 000 kr till en bedragare).

Säkerhetsföreskrifter. Av lagkommentaren framgår att brott mot arbetsgivarens säkerhetsföreskrifter normalt bedöms som allvarligt; som exempel nämns AD 2022 nr 50, där avskedande godtogs av en arbetstagare som under pandemin vägrade bära ansiktsskydd. Lagkommentaren nämner också AD 2026 nr 21, där avskedande godtogs av en truckförare som kört på ett lager med en låg koncentration av amfetamin i kroppen.

Varning. Vid uppsägning av personliga skäl krävs som regel att arbetstagaren åtminstone fått en otvetydig varning om att anställningen är i fara (AD 1986 nr 160, AD 2002 nr 44). Av lagkommentaren framgår att kravet på varning inte ställs lika strängt när arbetstagaren vid upprepade tillfällen allvarligt åsidosatt sina grundläggande och självklara skyldigheter (AD 2019 nr 39) – med reservationen att det efter 2022 års reform får visa sig hur den praxisen står sig. Vid förfaranden som är så allvarliga att arbetsgivaren med fog förlorat förtroendet är någon varning enligt lagkommentaren inte aktuell. Här var det inte fråga om upprepning utan om en enda händelse: tingsrätten krävde varning, medan Arbetsdomstolen fann att gärningen i sig var grov nog för avsked, oavsett varning.

Tvåmånadersregeln, 18 § andra stycket. Ett avskedande får inte grundas enbart på omständigheter som arbetsgivaren har känt till mer än två månader innan underrättelse lämnades enligt 30 § – eller, om ingen underrättelse lämnats, mer än två månader före avskedandet. Lagen har undantag: om dröjsmålet berott på arbetstagarens begäran eller medgivande, eller om det finns synnerliga skäl. Här gick nitton dagar från olycka till avsked; föraren hänvisade till regeln, och tingsrätten konstaterade att den "inte har betydelse här".

Rättegångskostnader. Den som förlorar betalar motpartens kostnader. Rättshjälp täcker det egna ombudet, inte motpartens.

Vad det kostade

Föraren ska ersätta bolagets rättegångskostnader i tingsrätten med 199 880 kr (varav 195 000 kr ombudsarvode) och i Arbetsdomstolen med 80 000 kr – sammanlagt 279 880 kr. Hans rättshjälpsbiträde ersätts av staten med 19 004 kr för arbetet i Arbetsdomstolen.

Tingsrättens dom på 648 124 kr upphävdes i och med att Arbetsdomstolen avslog förarens talan – bolaget betalar ingenting av det. Men bolaget hade rätt i sak först efter två år och tre månader från olyckan, med ombudskostnaderna utlagda under tiden: i tingsrätten hade bolaget yrkat 249 850 kr inklusive moms och fick 199 880 kr exklusive moms, i Arbetsdomstolen 80 000 kr.

Åtta lärdomar för arbetsgivare

Det följande är vår analys av domen, inte domstolens ord. Domen är ett exempel på en helhetsbedömning där allvaret i en enstaka överträdelse vägde tyngst – inte en ny generell regel.

1. Ibland behövs ingen föregående varning – när överträdelsen i sig är tillräckligt allvarlig. Varning är inget formkrav i lagen; frågan är om arbetstagaren insett eller bort inse att beteendet var ett tillräckligt allvarligt åsidosättande. Här bar gärningens allvar hela bedömningen.
2. En varning som gäller något annat hjälper inte mycket – skriv om det som är problemet. Bolagets skriftliga erinran nämnde att anställningen stod på spel, men gällde kontrollkort och städning; tingsrätten fäste liten vikt vid den för körningen. Det är ett råd om bevis och tydlighet, inte ett krav på att varningen ska gälla exakt samma förseelse.
3. Muntliga tillsägelser är svårare att bevisa – dokumentera dem. Tingsrätten fann starkt stöd för att chefer gett muntliga reprimander om körningen våren 2024. Det som inte gick att visa var hur orden föll och om det sades att jobbet stod på spel. En rad samma dag om vad som sades, till vem och när hade fyllt den luckan.
4. Filmen blev central bevisning. Båda domstolarna har spelat upp de sexton sekunderna, och Arbetsdomstolen beskriver förloppet i detalj utifrån dem. Fråga före ett avsked: vad kan vi visa, inte bara berätta?
5. Rätt i sak kan ändå kosta. Bolaget förlorade stort i tingsrätten och vann helt i Arbetsdomstolen – men det tog två år och tre månader, med ombudskostnaderna utlagda under tiden. Ett avsked som håller är också en kalkyl om likviditet och tid.
6. Bristande efterlevnad kan försvaga arbetsgivarens position – men inte när skyldigheten är så grundläggande att arbetstagaren måste förstå den ändå. Skyddsombudens bild av "tunnelseende" och backar på gångstråken vägde i tingsrätten; för Arbetsdomstolen var fri sikt framåt en självklarhet oavsett det.
7. Agera i tid. Nitton dagar från olycka till avsked, och tvåmånadersregeln blev aldrig ett problem. Regeln räknar från vad arbetsgivaren känt till i förhållande till underrättelsen eller avskedandet, med undantag – men den som dröjer riskerar att grunden är förbrukad.
8. Lång anställningstid räddade inte anställningen när den enskilda överträdelsen bedömdes som tillräckligt grov. Mer än tio år i bolaget och ingen skriftlig varning om körningen vägde i tingsrätten. I Arbetsdomstolen avgjorde gärningen.

Informationen är generell och utgör inte juridisk rådgivning för din specifika situation. Innehållet är granskat av jurist.